Senaste inläggen

Av Kristina - 30 december 2018 23:55

Nu tänkte jag drömma mig tillbaka och minnas lite hur det va förr om åren då vi åkte till Mormor och Morfar direkt efter vi firat jul hos farmor.

 

En typisk julafton

 

Man steg upp hemma i Bankeryd. Gjorde sig iordning. Åt frukost, men inte för mycket för vi skulle äta redan kl 13 igen :-) 

Sen hoppade man in i duschen. Tog på sig fina kläder. Hoppade in i bilen som va fullproppad med julklappar. Sedan körde vi försiktig upp den timmen det tar från Bankeryd och till farmor. Givetvis alltid lite sena beroende på olika ting.

Och mamma va alltid stressad <3

Väl hos farmor så skulle alla Farmorjulklappar ut ur bilen. Det va ALLTID diskussion mellan min bror och mig vem som skulle bära in sängkläderna. 

 

Upp för den lilla trappan, gå på den lilla gången och upp för en trappa till... sen va man inne hos farmor <3

 

Det min familj, farmor givetvis och min Faster med familj. Då 9 personer. :-)

Vi la in klapparna vid den turkosa klockan som alltid och sneglade lite extra på om det va något paket till en själv. Så man åtminsdonde visste att man skulle få ett paket.

Vi ställde iordning bordet så att alla skulle få plats och när alla väl hade satt sig så började vi äta. Det va Jason, skinka, grynkorv, annan korv, sylta, köttbullar, prinskorv, rödkål, rödbetssallad, inlagd gurka, farmors bröd, mammas upplandskubb, doppebröd, ost, dricka, potatis mm

 

När vi väl va klara med maten som tog nästan 2 timmar att äta. Då tyckte jag det tog jättelång tid... Då va det "Kalle Anka och hans vänner" på tv kl 15.

När vi hade kollat klart på det så va det Jättelång tid tills vi började dela ut julklapparna. och Jättelång tid va kanske en halvtimme....

Efter julklappsutdelningen så va det kaffe och Bruna (En liten godisbit som va så där perfekt gjord. Den smulade nästan sönder när man tog i den). Men det va alltid en stress när vi skulle dricka kaffet för vi skulle ju åka vidare till Mormor och Morfar på Bossgården.

 

In med familjen Jonsson i bilen igen och över berget. Ca en halvtimmes bilfärd från farmor.

Väl framme på Bossgården så parkerade vi bland alla de andra bilarna som redan va där. Vi kom alltid sist.

Vi gick upp för den gråa stentrappan med sina fossiler. In igenom dörren kom man in till hallen. först en gång som man tog av sig sina skor i och sen in i hallen där man hängde av sig jackorna. 

 

Hos Mormor och Morfar va vi 27 personer och då räknar jag med Amie och min gamlamormor och åtminstonde 1 hund. I många år hade Mormor och Morfar en STOR schäfer som hette Orax.

Världens snällaste hund!

 

När vi kom så väntade alla på oss och då vankades ännu en omgång mat. Och hos Mormor och Morfar va det noga vem som tog först. De äldsta först och vi barn sen. Och även hos oss barn hade vi den äldsta först som tog mat... När vi väl hade ätit så gick vi in i Stora rummet och satte oss för att sjunga, tända ljus i granen och höra på när Mormor läste Julevangeliet (osäker på stavningen). Det va jättemysigt när vi satt allihopa tillsammans och sjöng och myste. När vi sen va klara med det flyttade vi in till stora matbordet och satte oss familjevis. Morfar va den som brukade dela ut julklapparna. sen när alla julklapparna va utdelade så va det kaffe och kaka. Åter igen älsdst först och barnen sist.

 


Sen när det va klart så åkte vi över berget igen. Hem till farmor. Jag kommer ihåg att det va så härligt att krypa ner i lillesängen mellan kalla lakan och somna, trött och nöjd.

 

 

ANNONS
Av Kristina - 13 september 2018 14:54

https://nyckelen.blogspot.com/2009/09/nu-orkar-jag.html?m=1

ANNONS
Av Kristina - 19 juli 2018 16:47

SEMESTER på hög nivå!

Den här utsikten alltså

Jag längtar varje år efter "veckan i Ormestad"
Här har man verkligen möjlighet att koppla av, hämta Kraft och Energi! Bara den här platsen jag sitter på nu är ju fantastisk (Bilden ovan).
Mer om Semester i Ormestad en annan gång. Nu ska jag passa på att njuta vidare...

Av Kristina - 25 maj 2018 21:00

EM i Bulgarien 2018!
Här kommer jag ?
Är laddad inför det som komma skall! Ska bli superkul att träffa alla mysiga människor. Ska resa ner själv till Bulgarien. Lite pirrigt är det ju men väldigt utvecklande samtidigt. Jag reste förra året också ensam. Och det gick ju bra ?
Min Facebook har krachat... Jättetråkigt! Men jag har bett Anna att hojta till när det händer något ang EM. Och då är det ju tur att jag kan uppdatera här på bloggen ??
Nu sitter jag på tåget på väg till Motala. Skänninge Armbrytarklubb hjälper till och nattvakar på eventet Trädgårdsmässan.
Jag har varit så trött den sista tiden. Men när folk har frågat mig om jag är nervös så har jag svarat nej. Men jag har konstaterat att min nervositet har utspelat sig i trötthet. Men har jag kunnat sova? Nej.... Min sömn i snitt har varit 3 timmar per natt i 5 dygn ungefär. Så man är sådär lagom pigg.
Men nu är jag på väg och kan inte göra mer åt saken. Nu ska jag bara njuta av en vecka semester. Fast på Torsdag börjar jag att ladda inför EM!

Av Kristina - 6 maj 2017 08:44

Mitt abonnemang gick ut här om veckan. Och då var det dags att beställa ny telefon. Det blev en Samsung S7.
Fick den i förrgår och är hittills nöjd ?

Hoppas att jag ska bli lite bättre på att blogga också.

Det är bra Kom ihåg för mig själv om inte annat.

????????

Av Kristina - 11 mars 2017 04:12

Det är 10:e året som jag tävlar i denna underbara sport. Armbrytning är en del av mig. En del av mitt liv. Varje dag är du med mig på något sätt. Jag tänker på armbrytning minst en gång per dag. Året om. Och det är väl det som gör att jag tog Guld iår.

Tack till huvudsponsor som gör det möjligt att få göra det jag älskar så mycket, mina föräldrar, Mamma och Pappa. Utan er så hade jag inte varit där jag är idag.

Ni är mina förebilder! Starka individer med hjärtat på rätta stället!

Min Älskade sambo Mats <3
Jag Älskar Dig! Tack för att du finns med mig alltid!
Tillsammans är vi Starka!!!

Av Kristina - 14 september 2016 15:36

... och är på väg upp igen.
Skön känsla!!!
Man hittar tillbaka till livsglädjen :-)
Det är tungt att resa sig efter att ha åkt huvudstupa rakt ner i underjorden. Men när man har stått i botten, fått jävligt ont överallt i hela kroppen. Då är det dags att resa på sig igen, ta nya tag, sikta uppåt ovan stjärnorna så kanske man når månen iallafall om man inte tar sig ända till stjärnorna.

Vad jag menar är att jag börjar må bättre ;-)

Jag orkade gå ut med Emelie i en kvart. Bara det är ett stort steg ifrån sängliggande.
För den som inte har det här är det svårt att förklara vad som händer. Men jag ska försöka att förklara.

Man får nu ha i åtanke att det har byggts upp sakta men säkert. Och det är inte alls säkert att du är med på att du håller på att åka utför innan det tar en jävla fart nerför och du har ingen chans att göra något åt det.
Och det finns inte så mycket för en att göra åt saken. Utan man får klamra sig fast så gott det går och bara hoppas på att man inte landar på huvudet.

I mitt sista stadie denna gång hade jag tyvärr landat på huvudet och blev sängliggande "dagen efter".
Den här gången är som jag beskrev det i förra inlägget.
Men det som är svårt är att ta det lugnt med att resa sig igen. Man får göra som jag gjorde idag och bara gå en liten promenad på en kvart och vara nöjd över att man klarade det. Men problemet för mig är ju att jag känner att jag kan göra allt nu som jag har missat, helst på en gång. Det är ju här man får passa sig för att inte göra för mycket. Man måste tillåta sig att sitta still, ligga still, och ta det lugnt. För gör jag inte det så åker jag utför fortare och hårdare nästa gång. Och det vill jag ju undvika.

Och hur har jag kommit fram till detta då? Jo!
Jag har åkt kana många gånger och varit för snabb att komma tillbaka...

Givetvis måste jag gå till Vårdcentralen och ta blodprov och se hur mina värden ligger...
Det är det ända sättet jag har att kolla på så dem kan justera min dos av medicin jag äter och den är med mig hela livet.

Hoppas att jag har förklarat bra nog.

Nu siktar jag mot nya mål!!!

Av Kristina - 12 september 2016 23:35

Min älskade kropp har inte alls haft det lätt ett tag tillbaka och idag nådde den troligtvis/förhoppningsvis botten.

Har haft så ont så att när någon har bara rört vid mig så har det gjort jätteont.
Och det är som jag har befarat länge att jag är feldoserad.
Käkar ju Levaxin för min sköldkörtel.
Hade tid idag igen för en provtagning. Och då fick jag även en tid för det som har gjort att jag har kliat mig i en veckas tid ungefär. Jag fick någon typ av allergimedicin och kortison i tablettform som jag ska äta nu ett par dagar framöver. Hoppas verkligen att det hjälper!!!

Det som är också är att jag har gått upp typ 7 kg på 1 o 1/2 vecka varav 5 kg gick jag upp på 7 dagar.
Det är verkligen frustrerande att se hur det bara stiger upp på vågen och det bara ökar utan att jag har ätit mer eller något annat som ger en förklaring på en sån snabb viktuppgång. Och när man är stor redan från början så hjälper det ju inte till att man går ännu mer upp i vikt. Särskilt när man vet att man har ät ätit ungefär som vanligt, innan någon viktuppgång.

Idag på morgonen kändes det helt okej ändå att stiga upp. Lite ont gjorde det men inte så mycket så jag stördes av det (har en ganska hög smärttröskel). Hade tid hos vårdcentralen kl 08.00 Då gjorde det inte mer ont än vanligt.
Vid kl 10.20 hade jag fått en "akuttid" angående att det kliade. Och då var det också rätt lugnt.
Sen kom Mats och Emelie ner till stan och vi tog en promenad hem. Vi gick inte direkt hem utan vi gick en omväg.



Portalen

Kärlekskullen

Vi gick igenom

Jag tycker att det är fint på kyrkogårdar. Oftast är det väldigt iordninggjort. Krattat och fint. Massor av blommor. Fina gravstenar.
Vackert helt enkelt.

Sedan gick vi vidare

Vi gick igenom

Här hade jag börjat att få lite mer ont men inget som störde mig fortfarande.

Tänk att få bo under ett träd när man har dött.
Vackert

En del dör ju alldeles för tidigt <3
Men vilka fina stenar!

Sedan gick vi längs med

Här hade jag fått ännu ondare

Sen kom vi in på Elins, köpte det vi skulle på Ica. Hämtade ut medicinerna. Och började gå hemåt. Då hade Emelie börjat vakna till efter att ha sovit hela vägen från stan.
<3 Goa Unge <3
Nu är kl ca 13.30 och Emelie vill ha mat. Vi bestämmer oss för att sätta oss på bänken 100 m från Elins.
Nu hade kroppen börjat säga till på allvar att nu orkar inte jag mer!!! "Gå hem och lägg dig"!!!
Emelie fick sin välling och vi gick hem, sakta. Det gjorde ont i vart enda steg jag tog nu. Och det är ju typ inte långt ifrån Elins och hem. Men det tog väldigt lång tid och jag sa till Mats att han kunde gå före och börja med maten.
Hamburgare stod det på menyn idag. Gott!!!
När jag väl kom hem med Emelie gjorde det så ont i kroppen när jag lyfte ner henne på golvet att jag bara ville krevera. Maten blev klar och vi åt och sen sa kroppen Tack för mig och jag gick och la mig. Somnade direkt. Väldigt skönt och behövligt. Det var vid ca 16.00 jag gick och la mig. Vid 20.00 vaknade jag igen. Fortfarande jätteont men lite gladare. Men det skulle inte bli långrandigt för vid 22.30 gick jag och la mig igen. Och här ligger jag... Hoppas att jag somnar snart!! Skulle behöva det.

Så har min dag sett ut. Hoppas att jag mår bättre imorgon!!!

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se