Ikväll var det första jag jag var tvungen att stanna när vi gick från relaxen och hem.
:-)
Nu börjar det ÄNTLIGEN hända lite mer än att bara ha ont i bäckenet.
Jag längtar till Junior kommer ut nu.

Det gör inget om Junior får för sig att komma ut snart.

Jag har under hela min graviditet inte haft några cravings överhuvudtaget. Fram tills idag. Känner ett väldigt starkt behov av godis. Och jag försöker intala mig själv att bröd är bra (det har vi hemma), men det vill jag inte ha. Göra godis, typ kola. Men Nej! Det är ju inte det jag är sugen på.
Jag är sugen på nappar, ferraribilar, zoo, fruxo, winegummi....

Ja men, det är väl bara att gå och handla det då?

Ne, det är inte bara till att gå iväg dem max 500 meterna det är till affären. För går jag dit och hem så kommer jag att få ett litet helvete ikväll och inatt. Jag kommer att ha så svinit ont så det är inte mödan värt. Och godis är ju inte livsviktigt...

Men men, jag ville skriva det här så jag kan gå tillbaka sen och läsa om när jag var gravid och så.

...till vardagsrummet.
Det är ungefär vad jag har kunnat med att ta mig idag. Det har gjort väldigt ont att gå idag så att gå ut och gå har inte varit på agendan idag.

Men det var ju sol ute så jag ville väldigt gärna gå ut.
Då tog jag på mig varma kläder. Tog en stolsdyna. Och satte mig i solen. Det var väldigt kallt men väldigt skönt samtidigt. När man inte kan få allt (gå ut och gå i solen) får det räcka med hälften (sitta i solen)
Som jag brukar säga. Man får vara glad för det lilla :-)

På kvällarna är det jättevackert i trädgården.

Det händer att jag tar på mig massor med kläder, tar en stolsdyna och sätter mig ute och bara njuter. Njuter av tystnaden.

Nu har det börjat bli förvärkar av det hela. Jag har ju sagt förut att Junior får gärna komma ut runt 1 Februari. Det hade varit perfekt om Junior bestämmer sig för det. Jag har svettats riktigt mycket inatt. Har setat uppe inatt och varit lite kreativ igen :-) Det är lite mysigt att sitta uppe och skapa. Det finns ju alltid något man kan hitta på.

Just för tillfället är en av 2 st tofflor gjorda till små fötter :-)

Spännande spännande! Nu börjar nedräkningen på allvar :-)
Det känns spännande och lite nervöst samtidigt. Fast mest ska det bli Skojjsigt! Undrar hur det blir för mig. Kommer jag att ha jätteont. Kommer det gå att gå fort? Kommer det ta jättelång tid? I vilket fall som helst så ska det bli häftigt att få uppleva det andra mammor upplever.

...
SMÄRTAN

Det ska tydligen göra förbannat ont att föda barn.
Men varför gör folk det då? Om man vet att det kommer göra så där fruktansvärt, förjävla ont. Varför blir kvinnor gravida om och om igen?
Det kanske jag kan svara på efter Junior har kommit ut. För det vet jag inte i dagsläget... Men varför gjorde inte jag abort ifrån början när man vet vad som komma skall???

Jag tog ett aktivt beslut med mig själv den 16 Mars 2014 (inte riktigt säker på datumet) att sluta med mina P-piller. Blir jag gravid så är det meningen att jag också ska bli mamma.

Och så blev jag gravid
men abort va inte att tänka på i mitt fall. Blev jag gravid så var det meningen att jag skulle ha barn.

Fast jag tycker det är bra att det finns aktiva alternativ. Det finns ju faktiskt kvinnor som gör allt, använder både P-piller och kondomer för att skydda sig mot en ofrivillig graviditet men ändå blir gravida och då är det bra att abortmöjligheten finns.

Så det är bara till att tuta och köra oavsett hur ont det kommer att göra. En annan sak som också spelar en stor roll tror jag är att man vet att det kommer att gå över. Smärtan kommer ju att avta efter hand sen när barnet väl är ute. Det har en stor betydelse tror jag.

Tack för mig, Hej!

Nu är det bara en månad kvar om jag går 40 veckor.
Det ultimata hade ju varit om Junior bestämde sig för att komma ut den 1 Februari. Det hade jag tyckt om :-) För då kanske jag kan komma igång med träningen tidigare. Det beror ju alldeles på hur kroppen läker sig efter mitt livs träningspass.
Men tyvärr är det ju inte så det fungerar. Vill den komma idag så gör den det och vill den vänta i 6 veckor så blir vi ju igångsatta. Och då får den komma ut antingen den vill eller inte.
Det är ju i och för sig skönt att veta att man inte har den där inne hur länge som helst.

Känner i nosen att jag börjar bli förkyld. Men jag ska gå upp och dricka lite C-vitamin, det brukar hjälpa. Nu vill jag absolut inte bli sjuk för då kommer jag inte orka med mitt livs träningspass. Oavsett hur jag mår så kommer jag att föda barn. Men det vore ju bra om man inte är nedsatt pga förkylning eller något annat sånt dumt. Nu ska du vara på topp kroppen!!! Hejja Hejja Hejja!!!

Nu blev det inte mer skrivet för tillfället...

Nu är det ett nytt år, 2016.
Och vilket år det kommer bli.

Inom kort, lite mer än en månad är Junior beräknad, 6 Februari är datumet satt. Sen kan det ju bli tidigare eller senare. Allt beroende på när Junior behaga att bestämma sig för att titta fram. Det ska bli kul att träffa denna lilla krabat som har gjort sig stor inne i mig. Det har varit en häftig, härlig, underbar, hemsk resa hittills. Full av känslor. Både onda och goda känslor. Just nu tex är det onda känslor för det gör ont i bäckenet och i ljumskarna. Speciellt på höger sida. Jag har oftast ont i höger höft. Men det varierar. Men det är lite knasigt att det ska behöva göra ont när jag bara ligger ner och slappnar av. Det gör mig lite smått irriterad.
En annan sak som också irriterar mig väldigt mycket är att jag inte kan gå promenader längre. Och det är ju pga att det gör så ont när jag går. Fast vissa dagar går det bättre än andra.
Men när jag ska gå lite längre typ som i affären eller så, har jag mitt foglossningsbälte på. Det gör både nytta och gör ont samtidigt. För när jag drar åt det så spänner det ju, naturligtvis, runt fogarna och det är ju så ömt redan utan bältet så när jag spänner åt så gör det ju ännu ondare än innan. Men går jag utan så gör det ont bara pga att bäckenet är så instabilt nu så det inte håller sig på plats när jag går.
Allt detta onda bådar ju till något bra sen när Junior väl bestämmer sig för att titta ut. För då har bäckenet mjukat upp sig så att det är möjligt för en bebis att komma ut naturlig väg.
Just i detta nu förstår nog Junior att jag tänker på och om Junior för det rullar runt och har sig inne i magen nu.
När Junior väl har bestämt sig för att komma till världen så har vi det mesta klart nu. Halvt om halvt är skötbordet klart. Vi har en säng till Junior :-) Barnvagnen är klar sen länge. Och sen är det väldigt mycket smått och gott som också är färdigt. Så bestämmer sig Junior för att titta ut nu så är jag och Mats beredda. Iallafall prylmässigt.
Mentalt är vi nog också ganska beredda men det vet man ju aldrig förrän det är dags. Och är vi inte beredda så får vi väl växa med uppgiften. Det är nog inga större bekymmer.

Tack för nu, Puh!!!